Jepp, det är sant. Allt ni hört och lite till. Det är jag som är Quasimodo. Jag har SÅ ont i ryggen. Jag har suttit med övningsuppgiften ca 8-9 timmar per dag den här veckan. Allt för att det ska bli perfekt. Men det blir det ju inte. Alls. Över huvud taget. Tack världen. Tack livet. Tack Tim Berners-Lee. Verkligen.
Nej men om man ska vara lite seriös här ändå kanske, det är trots allt en skoluppgift... eller? Idag blev jag så gott som klar med hela uppgiften. Små pyttesaker kvar på måndag att pilla klart med. Jag vet precis vad jag ska göra. Förutom att ett fieldset inte ändrade sig som jag ville när jag kodade handheld-versionen av mitt style sheet, vilket resulterade i att jag nästan började grina, panikringde till Simon eftersom jag var den enda kvar i salen (klockan var runt 19-snåret) och sen bestämde jag mig för att strunta i det. Lämna det till måndagens problem och oroligheter. Och tröttheter, håhåjaja.
I kväll tog jag äntligen tag i min blog roll också. Jag valde att bara visa de fem senast uppdaterade, det känns bäst så. Jag gillar inte långa länklistor. Särskilt inte listor som innehåller blogglänkar. Så det så. Nu ska jag nog ta en cigg och drömma om taggar som jagar mig genom korridorer. Förhoppningsvis minns jag i drömmen att använda display:none; på allt som jagar mig. Tänk, så användbart. Tänk, så fantastiskt ändå. CSS, räddaren i nöden.
No comments:
Post a Comment